Livets hårda väg

Jag vill bara skriva av mej här :). Japp har haft både bra och dålig vecka. Kämpat på med vissa saker. Livet går upp och ner och ibland är det fan så att allt går åt helvete. Men jag kämpar på som vanligt försöker att må så bra som möjligt fast ibland är det väldigt svårt. Allt jag har varit med om är inget kul. Förlora sina älskade systerdotter och sin bästa vän som är eller var min pappa är inget kul. Haft förhållande som både ha varit psykisk och väldigt jobbiga är inget kul. Att bygga upp ett självförtroende är väldigt svårt när psyket krånglar. Men nu ett år senare mår jag bra och självförtroende är bara mycket bättre. Livet har vänt som en 5öring och det är jag glad över. Att ha en sån underbar pojkvän som jag har är det bästa man kan ha. Jag älskar mitt liv mer än något annat nu. Men som jag skrev i början denna veckan har varit en bergochdalbana där jag har gråtit som ett litet barn men ändå försökt vissa att jag mår bra. Måndag var ju en dag jag ville slänga i soptunnan och gå vidare med. Måndag bestod av gråt och många telefonsamtal till en vännina till familjen där grätt jag och prata ut. Jag grätt i nig en timme. När jag är så ledsen saknar jag  mina samtal till pappa. Det gör så ont inom mej att inte få höra hans röst:( i fyra år så har min tomhet av pappa blivit jobbig vissa stunder :(. I 6 år utan min älskade systerdotter gör också ont inom mej jag saknar hon jättemycket. Hennes leende och krama och våra mysstunder saknar jag jättemycket.  Men ja jag kämpar på som vanligt och gör att alla runt omkring mej ska må bra. Jag tänker inte på mej i första stund. Det har jag aldrig gjort och kommer aldrig att göra det. Sen saknar jag min älskade syskonbarn sofie, Max och John <3 mosters älsklingar <3. Nu ligger jag i sängen efter en underbar dag med min kille och ska sova:). Vi åt god kvällsmat sen när disken var diskas så tog vi oss en cykeltur :). Och nu ska jag sova. Så sov gott alla där ute<3. God natt :).